My kids are no longer kids. How on earth did time fly? Moving from Zambia to Sweden 6 years ago was a decision we made so that they too could learn the language and connect with their swedish roots. We moved closer to their grandparents and we settled into a little industrial community on the outskirts of Umeå.
Enter a caption
Their childhood years on a small farm in Zambia happily dependant on mum and dad and the Zambian social network slowly replaced by small city life in Sweden and finding their own feet. Toys became more technical, clothes more branded, styles more varied in persuit of their own identity.
The Zambian over protective mum in me is still struggling with not having my usual safe social structures and huge family network to turn to. I love the fact that Sweden encourages kids to discover themselves in a way that was unthinkable when I grew up in Zambia but I do miss being a major influencer in their lives. ( and I am not saying that this would not have happened if we were still living in Zambia)
You know the song ” It takes a whole village to raise a child”
Yes. I sometimes miss that village!
Good News 
Hej Nicola! Säkert två olika liv, att växa upp på farmen i Zambia o i Holmsund. Jag tänker dock att era barn fått en mycket stabil grund genom att deras livsresa startade i Zambia. De utstrålar trygghet och generositet. Att du saknar ditt nära nätverk och det bästa fr hemlandet kan nog inte ersättas av det Sverige erbjuder men hoppas ni känner att beslutet blev “rätt ” utifrån de förutsättningar som är. Kram Barbro
Skickat från min Samsung Galaxy-smartphone.
Ja beslutet känns fortfarande helt rätt, det gör det. Saknaden av familj det kommer alltid att finnas oavsett i vilken världsdel vi hamnar i egentligen. Men det är klart att man undrar ibland hur det hade varit hade vi stannat kvar. Tack för att du läser och kommenterar. Kram Barbro