Varför ska alla inredningsbilder alltid vissa perfekta hem med inte ett tecken på att det finns levande människor i hemmet? Måste våra hem alltid se ut så?  Som om vi inte ha nog med att göra kring barn, städning, sport och jobb för att sedan hinna att alltid ha dessa perfekta hem.  Om man bjuder hem folk så ska man städa som ett tok innan gästerna kommer och sedan så återstår städningen när de har åkt.

Jag vill gärna försöka gå mot strömmen.  Vissa att mitt hem kan se fint och välkomnande ut fast lite stökigt. Det viktigaste borde vara att man  hinner njuta i sitt eget hem, själv eller med andra och att man inte hänger upp sig på en massa måsten och krav.

Här kommer en bild från mitt vardagsrum.  Bakom vår fina Brunstad soffa ligger kablar som ingen hunnit dölja, projkstrumpor på golvet som ingen orkat plocka upp, en katt i soffan som alla i huset ledsnat på att jaga bort, ritpapper på soffbordet och afrikanska kuddar som visar att någon har legat där…och säckert några dammråttor som inte finns på bild.

Detta är min vardag och “I like it.” Jag kallar det för en hållbar inredningsstil som är bra för kropp och själ.

Vardagen i vardagsrummet