På en gård i Zambia

Efter att ha växt upp på Gotland har jag sedan åtta år tillbaka varit bosatt i Zambia. Där bor jag med min make, våra tre barn och makens föräldrar på en stor bondgård där vi har alla tänkbara gårdsdjur. Det är ett litet paradis, särskilt för barnen, där man kan följa arbetet med djuren på nära håll. Eftersom det under året aldrig blir kallare än nattfrost kan djuren gå ute året om, och jag tror att en gris i en lerpöl är en lyckligare gris! Likaså en höna som kan få sprätta omkring med sina kycklingar, eller kor som slipper spendera halva året i en ladugård. Likaså är barnen lyckligt lottade som alltid kan leka ute och aldrig behöver bekymra sig om overaller och mössor…!

En lycklig gris

En lycklig gris

Tjurarna som ständigt testar varandras styrka

Gårdskatter finns det gått om

Hönsmamma

Hönsmamma

Barnen hjälper till att driva kor

In Memory of Dag Hammarsköld

With the latest opening of the Dag Hammarsköld case (http://www.expressen.se/nyheter/dag-hammarskjolds-dod-utreds-av-experter/) I feel urged to share of few pictures and thoughts on the Dag Hammarsköld Memorial just outside of Ndola, a stone throw from my former home.

While living in Zambia all our Swedish visitors were obliged to visit the site. I have been there not less than 10 times. It’s a mystical spot, a small building surrounded by massive eucalyptus trees and always this soft, gentle wind.

The guide became a familiar face welcoming me back with each visit. With each visit he had a new story to tell. He spoke of people that somehow new something more about the event. A letter. A  picture. Web pages. He spoke passionately about the place and events.

I often felt overwhelmed when I visited. A chill would run through my spine. A sense of helplessness. A huge set back in the struggle towards peace in Africa.